Lille Gunde har i förmiddags ätit sönder mitt läsglasögonfodral och en bok som jag tyvärr lånat och nu inte kan läsa klar för sidorna är i hans mage.
På eftermiddagen pratade jag med en dökorkad karl på arbetsförmedlingen som gjorde mig så upprörd att jag grät och blev tvungen att trösta mig med en nybakad bulla som jag la på höga hyllan bara för att gå till tvättstugan och jobba en stund och då åt Gunde upp bullen.
Regnet faller och gästerna har droppat in hela dagen. En rar farbror, som var hit första gången på sextiotalet, bor här sedan i går. Han strosar runt och myser bara. Militärerna putsar skor och smörjer kpister och kör fram och åter med helikoptern hela dagarna. Till vilken nytta förstår jag inte riktigt. Nästan all personal har åkt hem och i Skartahuset är det tyst och stilla. Bara en vecka kvar av säsongen.
Nu ska Gunde och jag ta en kvällspinkning och hoppa tidigt i säng, för jag är så himla trött.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
sicken vovve, månne inte han få magkatarr snart?
SvaraRaderasköt om dej/Åsa
Magkatarren verkar han slippa, men som du ser är han sjukskriven för ömma framben. Dumt av mig att inte fatta att han måste ta det lugnt. Men Susa som bor på stationen är alltid lös och det har varit nästan omöjligt för mig att undvika henne när vi gått ut. Har pratat med Anna i dag som äger henne om att hon måste hålla henne under uppsikt. Gunde blir döstressad av att hon vill busa och han måste lyda mig. Jobbigt att inte hundägare har vett att själv ansvara för sin hund, men nu får jag hoppas att det blir bättre. Gunde får ju bara gå i koppel nu. Det inskränker på både hans och min frihet. Men förhoppningsvis är det övergående. Hältan var så diffus, men jag är glad att jag kollade upp honom. Jag är så rädd om lilla Gunde, han är så himla fin och ett sådant fantastiskt sällskap.
SvaraRaderaFast han kräver ju en del uppfostran och tålamod förstås!
Det ska bli skönt att få rå sig själv i egen lägenhet igen. Jag saknar mina böcker och mina vänner och systrar! Och intellektuell stimulans! Men jag vill vara här nästa år och uppleva vintern. Jag älskar verkligen fjällen! Sedan blir det tid för något annat.
Kram och sköt om dig, vi ses i mitten av oktober!