Frierier i fjällen

I går kväll bjöd Keb sina entreprenörer på middag, det vill säga alla som deltagit i ombyggnationen av servicehuset och dessa består främst av Snickarbröderna som verkligen är bröder och hur många som helst. Hela gänget övernattade och samtliga lyckades hamna utanför spångarna med näsan i leran när de vandrade mot sovplatserna i annexen. Nåväl, alla var nöjda och glada när de inväntade helikoptertransporten hemåt i morse.
En liten rolig historia har jag kring den ena brodern som är lite blyg men väldigt trevlig, och som jag hoppas inte läser denna blogg för då blir han nog lite förnärmad. En solig eftermiddag i somras hjälpte han mig nämligen bära en tvättsäck från huvudbyggnaden till tvättstugan i Skartahuset och det var ju vänligt av en snickare att hjälpa husfrun, tyckte jag.
Men stackarn, det skulle han inte gjort, för intill Skartahuset satt vaktmästarna och resten av snickarbröderna: "Jasså Roland, ha ha, ska du tvätta! I sexti grader eller? Och så skrattade dom ihjäl sig, och karln rodnade och höll på sjunka genom marken med tvättsäcken.
Och när jag berättade historien för bageri-Johanna när vi gick till Singi skrattade hon nästan också ihjäl sig, och sa att bärandet av tvättsäcken var att tolka i stort sett som ett frieri. Men någon fler tvättsäck bar han inte, så det var nog inte så allvarligt med frieriet.
Johanna däremot, som är känd långt bort i fjällstugorna och Nikka ja ända till Kiruna för sitt goda bröd, fick däremot ett rejält friarbrev av en same som varit hit på frukost. Han författade en hel sida om hennes underbara bakkonster som han sedan avslutade med att tala om hur många renar han hade och bad att få träffa henne på tumanhand, vilket hon vänligt men bestämt avböjde i ett svarsbrev till mannen som var cirka trettio år äldre än hon.
Så tokigt kan det bli med frierier här i fjällen.