Kiruna-etta på tjugo kvadrat

På lördag efter städpasset vandrade Gunde och jag till båten och vidare till toyotan i Nikka och styrde mot Kiruna. I mörkret hittade vi Dubengatan där vi sov i min lägenhet som jag betalade i går. Vid Luossagruvan ligger den, och bor vi kvar i några år flyttar hela staden hit, så LKAB kan fortsätta gräva malm. I skogen bakom huset bor en björn, berättade vice värden direkt vi vandrade in på gården.
Tjugo kvadrat är inte många meter åt något håll, men man ska egentligen inte äga mer än man rymmer i en ryggsäck, säger fjällveteranen Sten Brander. Med detta i tanken är ju lägenheten enorm jämfört med min trettioåttaliters ryggsäck. Hur som helst är balkongen lika stor som bostaden.
På söndagen föll regnet igen och min kära Eva och hennes pojke John skogspromenerade med mig, Gunde o Hippan, som inte alls var intresserad av herrsällskap utan visade Gunde tänderna vid varje försök till bus.
I går tog jag lån för lägenhetsköpet på Sparbanken i Kiruna och fick min andra vaccinering mot hepatit b. I sällskap av Martin från Umeå, som ska göra miljöinventering på fjällstationen, styrde Gunde och jag åter mot Nikka, båten och Keb.
I restaurangen hamnade vi på sen middag i sällskap av platschefen Hans och urcharmige herr Brander (han med bohaget i ryggsäcken) som uppnått nittio år. Vandrar i fjällen gör han naturligtvis fortfarande, "men klättringen har jag slutat med", sa han och drack rött vin och berättade om fjällivet som startade i Abisko under krigsåren.
Under förmiddagens städpass bet Gunde sönder min väckarklocka och sitt halsband. På detta vis ser Gunde till att mitt bohag snart inte är större än att det ryms i ryggsäcken. Rackarns hund!