Ledigdag och livssammanfattning

Klockan två stängde stationen för säsongen och jag har ledig dag. Trist att inte kunna gå på tur med den vilande vovven, men vi har tagit korta promenader. Gunde har i dag fått gå utan koppel där marken är slät, han måste nosa och strosa lite i frihet annars blir han snurrig tror jag.
Regnet ramlar över oss till och från. Jag försöker göra ingenting och det är väldigt svårt, bara sammanfatta sommaren och försöka förstå vad fjällivet givit.
Tiden då jag dagligen satte mig på pendeltåget och förökte klä mig lite civiliserat känns flera år bort. Visst är det skönt att vara sportklädd, men nog tusan ska det bli trevligt att få klä om och, i allafall försöka, göra sig lite snygg!
Just nu längtar jag så förtvivlat efter vänner och barn och ett vanligt liv, om det nu finns något sådant. Och det är som du Emma säger: en sommarsäsong är lång, nu behövs ny energi. Vad jag saknat mest hela sommaren är intellektuell stimulans. Man utvecklas inte särskilt av att skura skit efter annat folk, ej heller av att mangla lakan. Det faktum att jag kunde vara mor åt hela personalstyrkan gör inte saken bättre.
Hur det blir att möta livet utanför Keb vet jag inte. Känner mig faktiskt rädd. Det känns som om Tuolpagorni och alla mäktiga storheter slutit armarna kring mig och gett tröst och styrka, och hur ska jag egentligen klara mig utan dem?