Vaknade i morse av att Gunde kräktes upp en liten plastkam som han tydligen svalt i ett ensamt ögonblick. På förmiddagspromenaden bajsade han ut lite plastdelar från väckarklockan. Jag är lite bekymrad över att han ska skära sönder tarmarna, men det är inte han.
Flera hundra gevärsbeväpnade soldater marscherade förbi personalmatsalen i förmiddags och har nu slagit läger i skogen. I tio dagar ska de smyga runt Keb och leka krig. Befälen sover förstås inomhus.
I går hade Gunde nästan utegångsförbud, åtminstone fick han inte gå ner till dalen, för där drev samerna tusentals renar till höstslakten, som jag tror sker någonstans kring Nikka. En hund kan ställa till stor skada och vända en hel renflock. Detta berättade receptions-Kristian, och vill det sig riktigt illa så skjuter renägaren hunden, och det vore ju förskräckligt.
Men Gunde är tack och lov vid liv. I kväll höll vi på blåsa bort på pinkpromenaden, men han och busiga Susa var inte bekymrade och lekte i sådan fart att de nästan inte fastnade på bild.
Livet på Keb börjar lugna ner sig, gästerna krymper i antal, en bamserulle toapapper räcker minst ett par dagar och sopkärlen svämmar inte längre över. Till helgen blir det dock fullbokat igen, men nästa vecka slutstädar vi och stänger ett annex och hela gamla delen i huvudbyggnaden.
Säsongen slutar den 20 september och jag den 9 oktober. Tiden går fort i fjällen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar