Efter sju dagars intensivjobb flög Gunde och jag från Keb i går. I Nikka blev vi avsläppta av piloten Mikaela och vinkade hej då till fjällen och helikoptern och styrde toyotan mot Kiruna. Flyttgubbarna hann före till lägenheten eftersom molnen låg tätt över dalen på morgonen och piloten fick invänta solgliporna. Gunde hoppade in i farkosten trots propellersnurr och högljudd motor och somnade på passagerarsätet som den mest rutinerade flyghunden i världen.
På söndag föll snön över Keb, och Gunde visste inte till sig av lycka över det vidunderligt vita och vackra, och vi fick hålla i oss på pinkpromenaden för att inte blåsa till Tarfala.
Trots höstbusvädret har vandrarna ännu inte gett upp sina bergsbestigarplaner; i söndags eftermiddag fick jag låsa upp ett extrarum i Jägaren då sju personer och en jämthund ville övernatta och nödrummet bara rymmer fyra.
På dessa fyra fjällmånader har jag upplevt både våren, sommarn, hösten och vintern och det är ganska fantastiskt.
Att åka från Keb kändes både sorgligt och skönt. Skönt att vara lite ledig, men lika skönt att veta att jag kommer tillbaks i februari.
I nya lyan i Kiruna sittar jag nu vid lilla barbordet och myser med tända ljus. Gunde snarkar i soffan.
Nu är tid för annat. Vi ses igen i bloggen i februari!
Kram på er alla från mig och Gunde!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar