I Keb bor alla nära varandra i lyhörda små rum där vi inga dörrar låser varken natt eller dag. Sådant är tryggt men ibland måste man gå ut och bort för att få tänka lite på egen hand. Och tänka behövde jag i går efter jobbet, så i ryggsäcken packade jag kvällsfika och frukost och vandrade till Tarfala som är närmsta grannstugan där man kan bo över natten och reda sig själv.
Kvällsvinden var glaciärkall och under varmdrickespausen efter första promenadtimmen frös jag ihjäl trots dunväst och annan köldutrustning. Rum delade jag med nio personer i vandringsgrupp som jag samtliga sedan väckte klockan sex då jag glömt stänga väckarn när jag gått till frukostätandet. Men en karl var inte synd om eftersom han snarkade hela natten, fast lite synd om de andra förstås. Men å andra sidan steg de upp och upptäckte den vackra morgonen de annars gått miste om.
Ljuvlig promenad som startade med tandborstning i Tarfalasjön klockan sju. Hemma var jag till nio och hopp i duschen och till andra frukosten och arbetet som i dag varit administrativt och stilla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
VIlken kontrast till hur det är här där PDOL just dragit igång! Ska vi byta plats??!
SvaraRaderaOj vilket stök med PDOL, önskar inte jag vore där, men skulle gärna byta till mig en dag i den normala civilisationen, men bara en! Då vill jag sova i egen lägenhet och laga egen frukost med mat jag själv handlat i en vanlig affär bland vanligt folk som inte har leriga kängor på fötterna. Då skulle jag klä mig i jeans och tunika och gå till frissan och klippa håret och känna mig lite fin en stund och sedan gå tillbaka till fjällen och leva här i sju veckor till.
SvaraRaderaFota lugnt och ha tålamod med alla fåniga fylltrattar.
Kram från mor.