Här äter vi som elefanter allihop. Hungrigast är förstås guiderna som vandrar flera timmar dagligen. Sport-Sebastian till exempel går tre toppturer den här veckan. När sommarsäsongen är slut är de smala som grässtrån hela bunten. Ändå finns en särskild "Fettolåda till Sporten" i kylen där kockarna sätter specialföda med extrafett, men det räcker inte till.
I dag släckte jag en brinnande docka med en filt och bensinbrand med pulversläckare. Brandövning förstås, där vi fick veta att allt ansvar vilar på oss om Keb brinner. Till vår väglösa del av världen kommer brandmännen först när stället brunnit ner. Först tar de brandbil från Kiruna till Nikkaluokta där de lastar helikoptern och flyger hit, en process på minst en och en halv timme. Så vi är lite utsatta. Som städtant har jag hunnit få bra koll på alla nödutgångar och brandslangar.
Nya Oskar i städet är en pärla, snart kan jag lämna över ansvaret till min lilla städpatrull och vandra härifrån ett par dagar. Alla anställda sover gratis på STF-anläggningar så jag tänker gå till Singistugan och Sälka på kortsemester till veckan.
Ser fram emot varje ledig dag då jag kan bekanta mig med ett nytt fjäll. Fast de är så enorma. Bara att passera hela Skarta genom dalen tar en dryg timme. Men tiden är inte viktig här. Den bara finns och det är bara att ta den tillvara. Allt är så mäktigt. Det är både tryggt och lite skrämmande, och jag känner mig väldigt liten i allt detta stora.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar