Med frihetspirr i magen och bageri-Johannas bilnyckel i ryggsäcken gick jag mot Nikkaluokta i går. Efter åtta kilometer nådde jag båtbryggan vid Ladtjojaure där jag blev ombordstuvad på båten av fjällkaptenen, som kört människor över sjön i trettio år. Turen tog en halvtimme och fjällen speglade sig i svallvågorna medan kapten berättade trevliga historier.
Vid östra kajen vinkade jag hej då till kapten och vandrade de fem kilometerna till Nikka där jag hittade Johannas bil som jag styrde mot Kiruna. Efter sju mil såg jag en stad med asfalt på gatorna! Och affärer! Sådana moderniteter har jag inte sett på åtta veckor.
Utanför Folktets hus parkerade jag och gick till Ica-butiken och handlade frukt och godis och betalade till en alldeles vanlig Ica-kassörska.
Klockan sju mötte jag barndomsvännen Eva och vi åt laxsallad på en liten restaurang där det satt vanliga sommarmänniskor utan leriga kängor. Hos Eva och hunden Hippan sov jag, efter att vi nattpratat till över tolv.
Johannas bil behövde nya bromsklossar så den lämnade jag till Motorjouren i morse. Där blir den repad och hämtad av Johanna om två veckor.
I Evas dösnygga väska i amerikalook packade jag all mat som jag handlat till min lilla Emma som snart kommer hit.
På busstationsgrillen laddade jag för hemgång med fettdrypande cornpytt och vändstekt ägg á la Kiruna. Sedan fullproppad buss till Nikka. Amerikaväskan släpade jag till helikopterplattan, där jag hittade receptions-Emma som varit hem till Luleå. På våra fyra långa ben satte vi fart mot middagen som vi nådde prick åtta just innan den dukades bort.
Amerikaväskan, som under tiden flygit helikopter och landat vid Skartahuset, har jag släpat upp till rummet. I draglådan under sängen finns nu ett litet skafferi med choklad, pastasnurror, makrill i tomatsås och andra kulinariteter.
En behändig liten tur till affärn i stan, och så himla trevligt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar