Söndagskväll

I morse på frukostrasten vinkade jag av Marie vid helikopterplattan. Lite orolig är jag för att ha plågat henne, men hon försäkrar att Tarfalapromenaden var värd muskelvärken.
En ung gäst plockades ner från toppen av räddningstjänsten i går kväll. Han fick knäet ur led, berättade han då han haltade in i duschen i förmiddags. Men vädret hindrade helikoptern att ta sig dit så han fick tillbringa natten i toppstugan med sin kompis.
Efter jobbet innan middagen tog jag första löpturen sedan jag kom hit, runt fjällspåret som tog en timme. Tänker att jag måste sluta mesa och bara vandra överallt, man tar sig ju längre och snabbare när man springer och knäna känns krya igen, tror de vant sig vid nerförsbackarna. Kroppen känns lätt, fötterna hittar över stenarna och jag känner mig fri och stark, en härlig känsla!
Evelina, som är guide, toppade mitt vildvuxna hår i kväll.
Nu faller regnet åter över Keb och tältarna söker sig inomhus. Över tvåhundra sovande gäster och fullt i storstugan där vår restaurang-Kalle var trubadur fram till niosnåret när jag gick hem för att hoppa i säng och orka upp i ottan.