Första lediga dagen, har kört åtta- till tolvtimmarspass sedan tisdagen, pust. Är numera en petig städtant som manglar lakan och svär över vinfläckarna på bordsdukarna. Att vara husfru är ansvarsfullt och kräver noggrannhet och tålamod. Tjänsten är ny och städning och tvätt är eftersatt och någon slutstädning efter vintersäsongen hanns aldrig med, vilket jag upptäckt och därför hållit på att städa och tvätta ihjäl mig i fem dagar. Några fjäll har jag inte hunnit betrakta, men jag har nu hyfsad koll på städskrubbarna och tvättstugan.
Vi är cirka trettio i personalen nu, men fler ramlar in varje dag. Alla glada och vänliga, jag är äldst förutom vaktmästarn. De första gästerna anlände i fredags: ett gäng utländska reklammänniskor som skulle lära sig fjälliv.
Tog en underbar duggregnig vandringstur i förmiddags. Träffade en biolog som forskar om fåglar i fjällsjöar och gör uppehåll här tills dimman lättar och helikoptern kan göra detsamma. Allt är så stilla och vackert och mäktigt. Fjällen bara ligger där, tysta, som jordens väldiga kroppsdelar. Fantastiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej min vän!
SvaraRaderaSå roligt det ska bli att följa din blogg. Förstår så väl att du trivs där bland jokkar och fjälltoppar.
Hoppas denna säsongs gäster håller bra ordning på vinglasen. Om inte får du titta på dem med "ondögat" och svära en längre ramsa.
Njut och må väl där vid Kebnekaises fot!
Kram Marianne
Mamma lilla....jag önskar att jag också vore där!
SvaraRaderaHär har du Lennermos visdomsord: "Kalla dig inte fjällvan förän du lärt dig föjlande tre saker:
- gå sakta
- känna hunger
- frysa..."
Kramar Emma