Turen hit

Till Kiruna anlände jag med försenat tåg halv tre i måndags. På stationen väntade taxi med tystlåten chaufför och två blivande fjällkollegor. Vid Kallaxflygs förråd i Nikkaluokta blev vi avsläppta och stuvade in packningen som flögs upp i helikopter ett par dagar senare. Bageri-Linda, som är hurtig och rutinerad säsongare, vinkade hej då och sprang hela nittonkilometerssträckan till fjällstationen. Restaurang-Magnus, som inte gillar promenader och ville åka helikopter, försök att leja en pilot att frakta honom men misslyckades. Så, han började motvilligt vandra vid min sida. Jag matade honom med choklad, russin och försökte få honom att ödmjukt upptäcka den fantastiska natur vi färdades genom. Stigen var bred och vältrampad, lite stenig men lättgången och vädret växlande sol och molnigt. Bara ett par hagelstänk ramlade över oss. Vi passerade några gäng renar, flera jokkar, vackra blommor och där, vid de stora fjällens fötter skymtade fjällstationen! Efter fyra och en halv timme, kisspaus och fikarast satt vi i restaurangen där vi bjöds på urgod fisksoppa och värme. Sedan inkvartering i personalbostaden Skarta. Här är vackert som ett vykort. Underbart att vara här!