I dag fick Matilda och jag förstärkning av bageriteamet Linda och Johanna. Jag skickade dem på storstäd i Jägaren som är annexet som står öppet för vandrare och skidåkare även när stationen är stängd. Där finns nödtelefon och ved att elda med för frusna fjällfarare. Det är också där vi stoppar in hundmänniskorna med sina lurviga vänner, och dessa kan bli många när säsongen är i full gång. Med Dolly Parton på högsta volym vädrades sängkläder och skurades köksskåp hela förmiddagen. Stugan blev nästan oigenkännlig.
För första gången sedan anställningen kände jag mig som en riktig husfru som satte folk i jobb. Själv satte jag mig på en solig bänk och skrev viktiga listor, där jag bockade för vad som gjorts och vad som ska ske, inte så dumt att vara husfru ändå.
Måste nog dra ner tempot lite, arbetsbyxorna ramlar nästan av. Platschefen blev bekymrad när jag bad att få byta mina medium till small. Blev beordrad att i stället äta upp mig och fylla ut dem, så det är bara att lyda.
Därför bara en dryg timmes promenad i kväll. Sedan tog jag datorn till det nyrustade konferensrummet, med panorama mot Toulpagorni, där jag startade dvdn med Bodybalance och körde ett pass. Sedan hopp in i nybyggda bastun, suck, ett sådant lyxliv. Genom mitt öppnade rumsfönster hörs nu lilla fjällbäcken, och göken som gal i väster. Och det betyder att livet blir bäster, för så sa mamma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar