Tog morgonpromenaden först klockan sju och såg dagen vakna över fjällen. Minus sjutton kändes skönt då det var tjugosju i går kväll. Ute en dryg timme och ville alls inte in och arbeta. Gunde njöt på sitt sätt med snörullning och spårnosning och lyckades skrämma slag på ett gäng ripor som tagit sovmorgon.
En fotograf med assistent, som fraktar femton kilo kamerautrustning i ryggsäck på varje skidtur, besöker oss hela veckan. Ny fotobok om fjällen på gång.
I kväll kom kockarna i limousinen, det vill säga Erik Sarris skotertransport, så från och med lördag serveras maten åter av proffs. Fast vi har varit hur proffsiga som helst då vi turats om att laga supergoda kulinariteter. Snickaren iklädd blåställ med mejslar och hammare i bältet, fixade oxpytt, vaktisen snörde kvickt ihop en estetisk korvrätt med välvispat potatismos och husfrun bjöd förstås på linssoppa som blev så kryddstark att vi svettades resten av kvällen.
Eftersom Gunde är varmlivad och jag döfrusen har vi svårt att komma överens om nattemperaturen i det minimala rummet. När jag vridit på värmen flåsar han, tassar runt och slänger sig ner med en duns på nya svala golvfläckar var femte minut, så jag inte kan sova.
I går kväll vred jag ner termostaten och tog på mössan, bäddade med två täcken och tre stf-filtar och vips gick sänglampan sönder, så jag kröp till sängs med pannlampa över mössan under filthögen och läste "Polarnattens leende" och vaknade med röd nästipp och hunden tassade inget alls på hela natten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar