Om ni visste hur häftigt det är att åka helikopter! I sju minuter hinner man se jokkar, sjöar, träd och fjäll ur ett dövackert perspektiv. Lite härligt vindpirr i magen och så måste man låta bli att blinka för fort går det att ta sig från Keb till Nikka. Ja, det var nästan värt att sticka sig på en injektionsnål i tvättsorteringen, vilket jag gjorde i går. Så nu är jag provtagen och Hepatit B-vaccinerad. Fast lite lugnare blev jag då doktorn sa att sprutan inte är en knarkarspruta, utan en insulinnål som jag trodde. Den korkade person som lagt den i tvättsäcken eller i sängkläderna kan trots allt ha en massa sjukdomar, men sticket var ytligt och jag måste tro att allt är ok för annars oroar jag ihjäl mig och det är inte bra.
Min administrativa arbetsdag tillbringade jag alltså i Kiruna dit jag körde Keb-bilen från Nikka och sedan tillbaka till fem-helikoptern, då jag fick se alltihop från himlen en gång till fast från andra hållet. Hann också sitta ner i helikopterkontoret i Nikka och prata med piloterna, vår vaktmästar-Juoni som har semester och Ingrid som är administratör och håller i alla helikoptertrådar hela säsongen.
Hann också handla påfyllning till lilla skafferiet under sängen och köpa frukt som jag saknar här uppe. Ni ska veta hur god en persika är, och hur barnsligt roligt det är att handla egen mat i en affär!
Allt som tidigare varit vardagligt får en annan innebörd när man lever i väglöst land. Det känns också härligt att köra bilen mot Nikka och se mäktiga Tuolpagorni mitt ute i stora vildmarken och tänka: där borta bor jag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar