söndag 30 augusti 2009

Tore, här är din fjällGunde








Go-Gunde

Goa Gunde verkar trivas bra här i Keb. I går föll regnet i mängder och vi vilade både frukost och middag och tog bara minipromenader. Gunde har bekantat sig med personalen och fyra stationshundar; lilla bus-Susa, Raja, Tjapp och Ludde, och några gäster förstås.
I dag startade vi dagen klockan fem med pinkpromenad så jag hann börja jobba sex. Tre tidningar råkade terminator-Gunde bita sönder under arbetsdagen, men lite svinn får man räkna med. Allt dyrbart ligger numera på höga våningssängen.
Efter jobbet stillsam tur över Elsas bro. Gunde är en toppenvän. Så himla roligt att ha honom här!

fredag 28 augusti 2009

Keb - Nynäshamn - Keb

Resan till civilisationen gick enligt planerna, förutom en tvåochhalvtimmes ofrivillig väntan på Arlanda där Luleåplanet fått fel på kompassen och fick invänta plan från Oslo och sedan invänta besättningen för att stuva över alla passagerare och äntligen styra mot Luleå.
Söndag eftermiddag efter städpasset: löpartur till Ladtjojaure-båten på en dryg timme i regn. Klädbyte, matpaus och prat med vänlige kapten som påminner om pappa. Snabbpromenad till Nikka, ryggsäckshämtning i helikopterförråd och tvåminuters automatduschning för en tjuga, underbart! Inväntan Emma, Raku, Ragnhild till klockan 19. Kiruna, lägenhetstittning; tre stycken. Budgivning på en. Pizzaintag, mums. Färd mot Piteå, dimmörker, sovstund i Ragnhild på grusväg vid Gällivare.
Måndag: Ankomst Norrfjärden 05.00. Sovstund två timmar, Toyotabesiktning, godkänd! Till Mekonomens verkstad på Torebesök, älskade unge! Dötrötta förare kör mot Umeå efter middagen. Sovning hos Martin. Underbara madrass!
Tisdag: Mot Nynäs, framme 19.40 våffelkalas hos gulliga Ulla, nyckelhämtning hos Susann och fyra feta katter. Rakupromenad till havet i syrssurr och kontinentalvärme (ska jag verkligen bo i fjällen?) I säng klockan 23.30. Sista sovnatten på Toppstigen.
Onsdag: packning, städning, farväl älskade lägenhet, ingen gråt. Emma, Ragnhild och Raku kör till Norrköping. Nyckelåterlämning hos Nynäsbo. Löptur till pendeln, till Agneta i Solna, kolonistugebesök (Agneta har blivit kolonistugeägare), gomiddag och sovning. Tack Agneta!
Torsdag: flygbuss mot Arlanda, planförsening, Kallax klockan ett och flygtaxi till Tore. Gundepromenad på Grisberget, mathandling Coop, matlagning, laxmiddag mums! Toyotahämtning och tvättning i Norrfjärden. Klockan 22 språngtur till kär syster Åsa. Sovning på Toremadrass.
Fredag: packning för Keb-färd, Gunde och jag körklara mot Nikka klockan 10. Trött chaufför parkerar vid helikopterförråd, lämnar hundmat och ryggsäck till piloterna. Promenadstart till båten 16.30. Båttur, promenadtur, mat- och drickpaus, Gunde och jag i Keb 20.20. Hämtning av hundmat och rygga vid vaktmästeriet. Svansviftning åt hela Kebs besättning. Mat, dusch och kvällspinkning. Sex trötta ben skuttar i säng. Pust.

Över spång och sten spatserade Gunde raka vägen till min säng på Keb





Över spång och sten spatserade Gunde till Ladtjojaure-båten där han somnade


Från Piteå till Nikka är det 49 mil och dit körde Gunde och jag gamla trogna toyotan




Hej då Nynäs och pendeltåget


Snabbpackning i Nynäs

Ragnhild har stort tålamod med stressiga nollåttor

I Ångersjön kan man bada och ångra sig sen




Nästan halvvägs

Ragnhild och chaufförerna




Bollvaktaren Raku och godmodige Gunde

lördag 22 augusti 2009

Mot civilisationen!

Om ni visste hur länge folk kan sitta på en toalett! Rysligt irriterande när man ska in och städa. Om SM i toasitteri funnits skulle min käre gamle Per vunnit, för av de fem år vi var ihop satt han minst två på toa (okej Per, lite överdrivet kanske). Men kvinnan som var på toan i servicehuset i morse skulle ta ledningen, för just som jag trodde hon dött steg hon levandes ut.
Trots denna långsittande toadam blev dagens städpass klart, och jag packade ryggsäck som vaktis-Lennart skickade med femhelikoptern. Så nu ligger lite utrustning för Söderfärden i Nikkaförådet och väntar. Och jag är så himla glad för i morgon springer jag till halvfyra-båten efter städpasset och vidare till Nikka och hoppar in i duschen på campingen och sedan i Ragnhild som röd och glad rullar söderut med Emma, Raku och mig på en asfalterad gata!

torsdag 20 augusti 2009

Bageripraktik och bostadsjakt

Ledig. Praktiserade i bageriet hos Linda i morse. Formade limpor och bakade blåbärspaj, så roligt!
Har nu startat bostadsjakt i Kiruna och det är riktigt kul. Ska se tre ettor på söndagkväll när jag o Emma kör mot Piteå. Man kan tro att Lapplandsmarknaden är hur lugn som helst, men det är värsta trycket, i alla fall på ettor. Gruvan går lysande och jobbfolk utifrån behöver bostäder. Ska man hyra kommunalt är väntetiden i vettigt område flera år, så det är köpa som gäller och då är det budgivning.
Livet består hela tiden av nedslag på olika platser. Varje uppbrott är fasligt smärtsamt, men människor och platser man tycker om bär man ju med sig i hjärtat.
Det bästa med att ständigt vara i rörelse är att man alltid har något att återvända till. Man slår ner en liten rot och bygger upp en liten trygghet på många ställen. Förankrar sig på något vis lite varstans. Den som bara är på samma plats har ju alla rötter bara där, om ni förstår hur jag menar.
Nu är det dags att fatta mod och åka ner och säga hej då till Nynäshamn. Lukta på havet, plocka ihop minnen och bohag och flytta till Lappland i ett år. Otroligt hur man kan förändra sitt liv genom att bara bestämma saker. Ibland blir det dötokigt och ibland himla bra. Hur som helst känns det spännande!

måndag 17 augusti 2009

Återhämtning och livsplanering

Ägnar dagen åt återhämtning från gräslig magsjuka. Kanske reaktion på Hepatit B- vaccin, säger doktorn. Yrsel, kräk och blä i två dygn. Svagbent med vid liv i dag, tack och lov.
Försöker nu att strukturera sexdagarsledigheten som ser ut så här: Söndagkväll efter städpasset springer/båtar jag till Nikka där Emma, som då jobbat sista serveringspasset i Abisko, väntar med trogna Ragnhild och lilla Raku. Tillsammans kör vi till Piteå där vi sover och träffar Tore och Gunde som jag längtar ihjäl mig efter. Sedan rullar Ragnhild vidare mot Nynäs där vi tömmer lägenhet och magasinerar bohag i loppis-Andreas förråd. Emma, Raku och Ragnhild vidare till Norrköping, jag flygtur hem till Tore och biltur till Nikka i gammeltoyotan tillsammans med lilla Gunde som ska vara fjällhund resten av säsongen.
Så mycket semester blir det kanske inte, men vila det får man göra i graven, för så sa mamma.

fredag 14 augusti 2009

Siri är förtjust i fjällbjörk

På hemväg såg vi renen med jättehornen

Vid turkosa Tarfalasjön står Kaskasatjåkka

I Tarfalajokken kan man bada och dricka

Fjällvitaminer

Latdag i blåbärsriset

Efter tidig frukost låg jag en kvart på Lindas spikmatta, och somnade till tio då jag gick till kylen och gjorde dagens matsäck. På väg till Skartahuset meddelade städ-Mathilda att ena tvättmaskinen var död liksom torktumlaren, så jag hittade vaktmästar-Lennart som lagade den ena, och talade om att alla mina tvätt- och städdunkar landat vid vaktmästeriet, så då packade jag in dem i stora städförrådet.
Riktigt ledig kan man aldrig vara på stationen, så jag snabbåt lunch, packade ryggan och traskade på blåbärsplockartur mot Tarfala. Solen sken så förtvivlat att jag blev tvungen ligga på en slänt och dricka varm fruktsoppa och äta ostmackor. Mitt i detta härliga kom restaurang-Siri som sovit eftermiddag vid en sten och tillsammans gick vi till Tarfala. Vid den turkosa sjön fikade vi igen och njöt av livet och vågskvalpet allt vad vi orkade och filosoferade över vad vi saknade här uppe.
Siri längtade en stund efter att spreta med tårna i grönt gräs. Och jag längtade en stund efter att koka och äta egen linsoppa, och sedan gick vi hem.

torsdag 13 augusti 2009

Världen ligger flera meter ner


Molnvandring sista biten

Ovanför Kittelbäcken kan man ta fikapaus

Först går man mot Vierranvarri

Linda och Tuolpagorni

Till Tuolpatoppen

Tuolpagorni är mitt favoritfjäll. Med jättekraterna mot himlen står han mäktig och stilla och 1662 meter hög. Fjällens David Gilmour, så har jag tänkt sedan jag kom hit. I dag satte jag äntligen fötterna på denna storhet, tillsammans med bageri-Linda. Särskilt gästvänlig var han inte, men till toppen kom vi genom snöfall och isvindar och gråmulna moln. Frös ihjäl gjorde vi nästan då vi matpausade och torrklädde oss, men det var det värt för under några minuter lättade molnen och vi såg ut över nästan hela världen.

onsdag 12 augusti 2009

Helikoptertur för sprutstungen husfru

Om ni visste hur häftigt det är att åka helikopter! I sju minuter hinner man se jokkar, sjöar, träd och fjäll ur ett dövackert perspektiv. Lite härligt vindpirr i magen och så måste man låta bli att blinka för fort går det att ta sig från Keb till Nikka. Ja, det var nästan värt att sticka sig på en injektionsnål i tvättsorteringen, vilket jag gjorde i går. Så nu är jag provtagen och Hepatit B-vaccinerad. Fast lite lugnare blev jag då doktorn sa att sprutan inte är en knarkarspruta, utan en insulinnål som jag trodde. Den korkade person som lagt den i tvättsäcken eller i sängkläderna kan trots allt ha en massa sjukdomar, men sticket var ytligt och jag måste tro att allt är ok för annars oroar jag ihjäl mig och det är inte bra.
Min administrativa arbetsdag tillbringade jag alltså i Kiruna dit jag körde Keb-bilen från Nikka och sedan tillbaka till fem-helikoptern, då jag fick se alltihop från himlen en gång till fast från andra hållet. Hann också sitta ner i helikopterkontoret i Nikka och prata med piloterna, vår vaktmästar-Juoni som har semester och Ingrid som är administratör och håller i alla helikoptertrådar hela säsongen.
Hann också handla påfyllning till lilla skafferiet under sängen och köpa frukt som jag saknar här uppe. Ni ska veta hur god en persika är, och hur barnsligt roligt det är att handla egen mat i en affär!
Allt som tidigare varit vardagligt får en annan innebörd när man lever i väglöst land. Det känns också härligt att köra bilen mot Nikka och se mäktiga Tuolpagorni mitt ute i stora vildmarken och tänka: där borta bor jag!

måndag 10 augusti 2009

Dessa fjällkarlar

Lediga människor kan ha väldigt bråttom. Inte kan de vänta på att frukosten ska öppna halv sju. Inte kan de heller vänta på att duscha, fast de har hela semestern på sig och jag bara har en dryg timme för att städa herrarnas och damernas omklädning, bastu, relax och duschrum. Därifrån skrubbar jag veckolång vandringssvett från kaklet. Plockar skavsårsplåster under bastulavarna. I herromklädningen finns snuskiga kalsingar, rakhyvlar, urdruckna ölburkar, ja ni förstår säkert.
I förmiddags steg en sådan bråttom-karl in i männens omklädning, fast jag hängt den fina träskylten "Stängt för städning" i repet på handtaget.
- Visst kan jag duscha nu, lite snabbt bara?
- Ska jag blunda då tänker du? sa jag.
- NÄÄ, inte behöver du det, sa han glatt och vips klädde han av sig.
I går morse, i tältarnas herrtoa i källaren, knäppte en karl av sig byxorna fast jag skrubbade tvättstället intill. Han tänkte tvärpinka i en pissoar, fast den är övertäckt med skriften "Ur funktion!" med stora bokstäver på både svenska och engelska. Suck. Dessa karlar.
Och jag bara undrar: gör vi kvinnor verkligen likadant?

söndag 9 augusti 2009

Är jag i stora staden?

Om ni visste så många människor som är här! Herre gud, i tre dagar har Nikkaleden varit som Drottninggatan i Stockholm. Två tusen personer har passerat och kissat på våra toaletter och ni kan tro att det gått flera kilometer toapapper och att vi skrubbat toastolar och fyllt tvålbehållare och torkat lera. En dammsugare dog i dag och en skurkäpp gick av i rena förskräckelsen. Det värsta är att vår lilla butik i Kiruna skickat en sorts skurborstskaft och en annan sort moppgarn, och att få rätta grejerna på plats till obygden tar minst ett par dagar, och någon ny dammsugare finns inte alls. Och mangeln klagar och gnäller och vi håller både tummar och tår på att den orkar säsongen ut. I storstugan sitter folk och är jättelediga och dricker öl som på vilken krog som helst och alla verkar nöjda och glada.

fredag 7 augusti 2009

Fjällrävar i rörelse

Raku och Emma vandrade mot Nikka i morse. Väldigt tomt blev det efter dem förstås. På Nikkaleden mötte de cirka niohundra Fjällräven classic-vandrare och löpare som passerar oss här på Keb, som är en kontrollpunkt och mat- och kissplats för hela den glada och hurtiga deltagarstyrkan som består av tvåtusen människor. Sedan fortsätter fjällrävenklassikerna sin tur mot Abisko som är slutstationen där Emma ska servera mat till alla som kommer i mål. Pust!

Charmigast i fjällvärlden

Här kommer mat till fjällstugorna