Städtrött

Knappt två veckors städning och redan less! I ärlighetens namn inträdde tristessen redan på tredje dagen. Och i dag har jag från klockan nio till fem plöjt genom cirka halva stugbyn och funderat på nyttan med att ta studielån för flera hundra tusen och sedan frivilligt försörja sig på att putsa toastolar, frakta extrasängar, vika täcken och gnida skåpluckor och städa kylskåp och bära omkring på skurmoppar och dylikt, som flyger i väg då det blåser, i en röd varukorg iklädd en outfit som inte är till fördel för någon kroppsdel. Dessutom i bakfickan bärandes på en kommunikationsradio som är så tung att jag måste stanna och dra upp byxorna, som är för stora, minst två gånger mellan stuga 1 och 83, som ligger uppe vid hotellet halvvägs på fjället.
I komradion rapporterar vi in de rena stugorna "Stugbyn till repan, kom..." och så vidare. Där blir vi också anropade då vi ska springa ut med rent linne till folk som glömt ta med eget eller saknar bärbar ugn då de kommit på att de åkt till fjällen för att baka, eller annat.
Detta arbete utförs för 116 kronor i timmen. Bonusen är förstås den vidunderliga arbetsutsikten över Lapporten och Torneträsket. Men icke att förglömma att anledningen till att vistelsen här inte är  jobbet, utan den gudomliga fritiden. Så för att överleva jobbtristessen och den intellektuella understimulansen ska jag därför försöka ladda ner en fransk språkkurs i mobilen så kan jag repetera franska fraser och samtidigt moppa golv.